Hot vs. Muta

Vi (mest jag) har haft en del besvär med att få Tuva i säng på kvällarna, det har varit lite allmänna protester och hon har testat alla ursäkter hon kan komma på för att det slutligen på senare tid har spårat ur helt med skrik, gråt och en från min sida överväldigande lust att låta henne sova i skogen (obs skämt). Situationen har minst sagt blivit rätt så outhärdlig, det känns inte kul för vare sig mig eller M när han inte är hemma på kvällarna och vissa kvällar har hon varit lika besvärlig med honom som med mig (men för det mesta funkar hans läggningar rätt så bra i jämförelse). Även farmor har fått känna av hur det kan vara och jag kan faktiskt inte tänka mig att det känns speciellt kul för henne heller.

I tisdags åkte M till Stockholm och jag förberedde mig mentalt för en kaotisk kväll, vilket det blev med råge. Efter mycket om och men somnade hon, men det känns ju grymt jobbigt i mammahjärtat att man ska behöva bli så ovänner över detta. Det resulterade i att hon blev av med sina Ipad-privilegier hela nästa dag och det var inte så populärt men nog så effektivt. Dock gillar inte jag att behöva uppfostra med en massa bestraffningar för att hon “gör fel”. Jag tror inte att det kommer hjälpa henne att växa som människa utan snarare få henne att känna sig dålig och sänka hennes självkänsla. Jag tror inte heller att det funkar i längden, hon måste ju vilja göra rätt, inte vara rädd för vad som händer om hon inte gör det (och det är säkert inte heller alla gånger hon ens riktigt förstår vad hon gör).

Idag var jag ledig så igår förberedde jag henne under hela dagen på att om hon gick och la sig utan att vi behövde bli ovänner så skulle vi åka på en rolig utflykt idag. Hon sa varje gång vi pratade om det att hon skulle gå och lägga sig utan bråk så jag köpte fika och sa att nu litade jag på att hon skulle fixa det. Kvällen kom och jag var rätt så tveksam till hur det skulle bli, men det kunde nog inte ha gått bättre. Hon protesterade knappt ens en gång utan gick bara och la sig, hörde inte ett ljud efter att ha stängt dörren om henne. Men vi kan ju inte åka på utflykter varje dag så jag funderade ett varv till och kom då ihåg att när vi pott-tränade henne så fick hon ett klistermärke varje gång hon bajsade på toaletten. Jag beslutade mig för att testa om det skulle funka även på detta, så jag föreslog att vi skulle göra så och hon verkade tycka det var en bra idé. Lovade även att hon efter var 10:e läggning utan bråk skulle få en överraskning. Vissa kanske tycker det här var den sämsta idén någonsin, men jag har verkligen testat så många saker som inte fungerat. Det här kanske inte heller kommer fungera i längden, men förhoppningsvis kan vi nu bryta den negativa spiral som har skapats. Jag är inte heller så orolig över att behöva ge henne klistermärken för all framtid för min erfarenhet sedan tidigare är att sånt där brukar fasa ut sig av sig självt så småningom, hon kan ju trots allt bajsa utan att få klistermärken nu för tiden;).

Själv är jag numera rätt så ödmjuk inför hur man väljer att uppfostra sina barn, så länge man inte gör något som är skadligt förstås. Alla barn är olika och man känner ju sitt eget barn bäst. Tuva fungerar bra på ett belöningssystem, vissa skulle kalla det mutor och det är det väl också. Kanske någon tänker att det är bara att sätta ner foten, vi är väl inte tillräckligt hårda, men tro mig det fungerar inte så med henne. Vi är rätt så hårda och konsekventa för det behöver hon, men blir det för mycket så märks det så tydligt på henne att hon far illa av det samtidigt som hon inte klarar av att hejda sig själv. Det är svårt att gå i maktkamp med henne för det finns ju trots allt en gräns för hur hård man kan vara och hur arg man kan bli. Nä jag tänker även i fortsättningen försöka överlista henne med andra metoder, det tror jag både hon och jag mår bäst av.

Ikväll gick hon åter och la sig utan bråk, kanske inte riktigt så smidigt som igår men det hade jag inte heller räknat med. Det är helt okej att hon protesterar lite och försöker komma undan, det får man ha överseende med, men målet är att hon ska komma i säng utan att varken hon eller jag tappar (här vill jag skriva förståndet;) kontrollen. Nu tar vi det dag för dag, håll tummarna.