Mexico

Jag och Marcus har varit på semester i Mexico, det var fantastiskt och härligt på alla sätt och vis och vi hann faktiskt med att vara ute på lite äventyr också. Marcus var ute och dök i havet, men det kändes lite för tufft för mig som har lite väl stor respekt för vatten, ja man kan nog säga att det ligger på gränsen till rädsla.

Jag bestämde mig i alla fall för att följa med på en utflykt där man både fick bada i en Cenote och snorkla med vattensköldpaddor. En Cenote är ett naturligt hål i marken eller ett slukhål som fyllts med grundvatten, det är väldigt specifikt för just Mexico och Centralamerika. Vi var i Playa del Carmen som ligger på den delen av Mexico som kallas Yucatánhalvön. Där finns jättestora grottsystem under marken (de har faktiskt inga vattendrag ovan jord) och det finns gott om Cenotes eftersom marken består av kalksten som lätt luckras upp, rasar in och skapar dessa fantastiska platser. Vattnet är väldigt klart och rent, man ser rakt ner till botten utan problem. Dock ska man inte dricka vattnet eftersom det innehåller så mycket kalk att det skulle orsaka njurstenar. Vi badade i en stor underjordisk Cenote som låg inne i djungeln vilket var superhäftigt, fick även se Stalaktiter och Stalagmiter.

Andra delen av utflykten gick till Akutmal och snorkling med havssköldpaddor. Jag som då inte riktigt gillar att bada i havet kände mig lite orolig innan vi kom i vattnet men väl där gick det hur bra som helst. Förutom cyklop och snorkel fick man ha flytväst på sig, anledningen till det är inte att de tror att man ska drunkna annars utan att man ska kunna flyta bättre på ytan och inte behöva sätta ner fötterna och på så vis riskera att förstöra varken korallerna eller det speciells sjögräs som sköldpaddorna äter. Det är inte heller tillåtet att dyka ner till sköldpaddorna eftersom det kan stressa dem och ett bra sätt att se till att ingen gör det är ju att se till att alla har flytvästar på sig. Själv tyckte jag bara att det var skönt att ha den, det gjorde att man inte behövde koncentrera sig så mycket på att hålla sig flytande utan kunde bara njuta av att titta på allt under ytan istället.

Vi hade tur för vi fick se väldigt mycket, dels många vattensköldpaddor som betade av sjögräset som små undervattenskossor (eller små, de var rätt så stora faktiskt). Vi fick även se rockor, små bläckfiskar, små andra fiskar som jag inte kan namnet på och en stor Barracuda. Det var riktigt häftigt och inte alls läskigt som jag trodde det skulle vara, helt klart min höjdpunkt på resan. Marcus tyckte förstås att det var häftigt att dyka och kanske jag vågar prova det någon dag men det här kändes som ett bra första steg. Han sa dessutom att han inte sett så mycket mer på sin dyktur än vad vi såg när vi snorklade, men det är såklart en annan känsla att sväva fram under vattnet.

Jag läste på många ställen innan resan att man kunde resa till Akumal och snorkla med sköldpaddorna på egen hand utan guide och det kan man med all säkerhet. Sköldpaddorna håller till inte långt ifrån stranden och man ser ju vart alla ligger och snorklar. Dock tyckte jag att det var skönt att ha med sig någon som dels kunde hålla koll på att jag inte drunknade och dels kunde berätta vad det var vi tittade på, jag hade nog missat både Barracudan, rockorna och bläckfiskarna om det inte vore för henne (vet inte om jag hade känt igen att det var en Barracuda på egen hand, rockorna låg lite gömda i sanden och bläckfiskarna var rätt så små). Sen gillade jag att vi fick lite information om djuren och området, vår guide pratade en del om hur vår användning av plast är ett stort hot mot undervattensmiljön eftersom många djur misstar plasten för mat och sen dör p.g.a. att de ätit den. Det är hemsk att höra men väldigt nyttigt att bli medveten om. Han påminde oss om att människan inte äger planeten utan att vi bara är en del av den, precis som alla andra djur och växter.

Vi gjorde dessutom en annan utflykt som gick till Chichen Itza vilket är ruinerna av en Maya-stad och sedan 2007 är det ett av världens sju nya underverk. Det var fascinerande att se allt de hade lyckats bygga upp och man kan ju bara spekulera i hur de lyckades. Vår guide var väldigt påläst och berättade en massa historia om platsen och alla byggnaderna så det var en väldigt intressant dag. Nog för att vi åt en väldans massa mat under tiden vi var iväg men det är värt att nämna att vi under lunchen den här dagen fick äta äkta mexikansk tacco (milsvidd ifrån det vi kallar tacco hemma, dock gillar jag ju den varianten också). Det var ett mjukt bröd gjort av majs (helt nygräddat) som sen fylldes med olika röror och lite grönsaker. Jag testade två olika sorters kött som påminde om pulled pork (fast det ena var kyckling) + lök och en grön tomatsås, mums! De hade även en gryta med kyckling tillagad på Maya-vis vilket var det godaste jag åt på hela resan (och då åt vi mycket god mat).

För övrigt handlade vår resa mest om att sola, bada, vila och äta. Vi har inte varit utomlands tillsammans mer än när vi åkte på en weekend till Holland och inte heller varit iväg från barnen någon längre tid. Inte för att man nödvändigtvis måste vara borta från sina barn, men det var rätt så skönt att åka iväg på egen hand. Dock saknade jag barnen en del och sista dagen innan hemresa var jag väldigt färdig med min resa och ville bara hem och träffa dem.

Geocaching

Så när jag började skriva förra inlägget var det egentligen dagens utflykt jag hade tänkt skriva om. Det blev ju istället en massa tankar och funderingar kring uppfostran men det var rätt skönt att få det ur sig.

Hur som helst, jag hade ju lovat Tuva en utflykt och hon ville gärna göra det där som jag gör när jag letar saker i skogen d.v.s. jag antar att hon menar orientering. Det är ju dock svårt att orientera utan en bana, men jag hade hört talas om geocaching och det kändes lite liknande. Eller måste bara flika in att jag hört talas om geocaching för länge sedan men aldrig känt något sug efter att prova förrän nu.

Fixade både fika och lunch att äta ute och tog med mig barnen till Osaby säteri. Där i närheten skulle det finnas ett par cachar, visste inte riktigt hur många de skulle orka med men det visade sig att det hade räckt alldeles utmärkt med två. Vi gjorde tre, men den sista hittade vi inte. Tänker skylla lite på att det var så mycket brännässlor där som försvårade letandet, särskilt när man har med sig barn som inte riktigt klarade av att inte stå på näsan bland dessa hela tiden. Tuva var rätt så besviken faktiskt efter de första två cacharna, hon trodde ju att vi skulle hitta en skatt. Som tur var hade jag förutsett att det kunde hända så jag hade tagit med mig ett par Kinderägg som jag placerade ut så hon skulle hitta dem i slutet. Det visade sig vara ett smart drag, vips så var dagen räddad och Tuva kände sig väldigt stolt över sig själv. “Vilken tur att jag hittade dom, jag är såå mycket bättre än dig på att leta” Hon trodde på fullaste allvar att påskharen måste ha glömt de äggen där sedan påsk, så jäkla söt.

Efter detta åkte vi in till en lekplats, vädret var så fint och barnen hade inte bråkat en enda gång sedan vi åkte hemifrån. Det var rätt så mycket barn på den lekplatsen men vi stannade en stund och passade på att fika också. Efter en kort runda till affären för att köpa klistermärken körde vi hemåt. Moa var helt slut, hon hade bara sovit en kort stund i bilen på väg till lekplatsen och hon är just nu lite mittemellan om hon behöver sova på dagen eller inte. Det övergick dock till övertrötthet strax innan hon skulle lägga sig (hurra;). Nä men det gick rätt smidigt ändå, hon förstod snabbt att det var skönt att sova trots allt. Nä nu ska jag rasta vovven och sen ska det bli skönt att sova även för mig.

Hot vs. Muta

Vi (mest jag) har haft en del besvär med att få Tuva i säng på kvällarna, det har varit lite allmänna protester och hon har testat alla ursäkter hon kan komma på för att det slutligen på senare tid har spårat ur helt med skrik, gråt och en från min sida överväldigande lust att låta henne sova i skogen (obs skämt). Situationen har minst sagt blivit rätt så outhärdlig, det känns inte kul för vare sig mig eller M när han inte är hemma på kvällarna och vissa kvällar har hon varit lika besvärlig med honom som med mig (men för det mesta funkar hans läggningar rätt så bra i jämförelse). Även farmor har fått känna av hur det kan vara och jag kan faktiskt inte tänka mig att det känns speciellt kul för henne heller.

I tisdags åkte M till Stockholm och jag förberedde mig mentalt för en kaotisk kväll, vilket det blev med råge. Efter mycket om och men somnade hon, men det känns ju grymt jobbigt i mammahjärtat att man ska behöva bli så ovänner över detta. Det resulterade i att hon blev av med sina Ipad-privilegier hela nästa dag och det var inte så populärt men nog så effektivt. Dock gillar inte jag att behöva uppfostra med en massa bestraffningar för att hon “gör fel”. Jag tror inte att det kommer hjälpa henne att växa som människa utan snarare få henne att känna sig dålig och sänka hennes självkänsla. Jag tror inte heller att det funkar i längden, hon måste ju vilja göra rätt, inte vara rädd för vad som händer om hon inte gör det (och det är säkert inte heller alla gånger hon ens riktigt förstår vad hon gör).

Idag var jag ledig så igår förberedde jag henne under hela dagen på att om hon gick och la sig utan att vi behövde bli ovänner så skulle vi åka på en rolig utflykt idag. Hon sa varje gång vi pratade om det att hon skulle gå och lägga sig utan bråk så jag köpte fika och sa att nu litade jag på att hon skulle fixa det. Kvällen kom och jag var rätt så tveksam till hur det skulle bli, men det kunde nog inte ha gått bättre. Hon protesterade knappt ens en gång utan gick bara och la sig, hörde inte ett ljud efter att ha stängt dörren om henne. Men vi kan ju inte åka på utflykter varje dag så jag funderade ett varv till och kom då ihåg att när vi pott-tränade henne så fick hon ett klistermärke varje gång hon bajsade på toaletten. Jag beslutade mig för att testa om det skulle funka även på detta, så jag föreslog att vi skulle göra så och hon verkade tycka det var en bra idé. Lovade även att hon efter var 10:e läggning utan bråk skulle få en överraskning. Vissa kanske tycker det här var den sämsta idén någonsin, men jag har verkligen testat så många saker som inte fungerat. Det här kanske inte heller kommer fungera i längden, men förhoppningsvis kan vi nu bryta den negativa spiral som har skapats. Jag är inte heller så orolig över att behöva ge henne klistermärken för all framtid för min erfarenhet sedan tidigare är att sånt där brukar fasa ut sig av sig självt så småningom, hon kan ju trots allt bajsa utan att få klistermärken nu för tiden;).

Själv är jag numera rätt så ödmjuk inför hur man väljer att uppfostra sina barn, så länge man inte gör något som är skadligt förstås. Alla barn är olika och man känner ju sitt eget barn bäst. Tuva fungerar bra på ett belöningssystem, vissa skulle kalla det mutor och det är det väl också. Kanske någon tänker att det är bara att sätta ner foten, vi är väl inte tillräckligt hårda, men tro mig det fungerar inte så med henne. Vi är rätt så hårda och konsekventa för det behöver hon, men blir det för mycket så märks det så tydligt på henne att hon far illa av det samtidigt som hon inte klarar av att hejda sig själv. Det är svårt att gå i maktkamp med henne för det finns ju trots allt en gräns för hur hård man kan vara och hur arg man kan bli. Nä jag tänker även i fortsättningen försöka överlista henne med andra metoder, det tror jag både hon och jag mår bäst av.

Ikväll gick hon åter och la sig utan bråk, kanske inte riktigt så smidigt som igår men det hade jag inte heller räknat med. Det är helt okej att hon protesterar lite och försöker komma undan, det får man ha överseende med, men målet är att hon ska komma i säng utan att varken hon eller jag tappar (här vill jag skriva förståndet;) kontrollen. Nu tar vi det dag för dag, håll tummarna.

Sommarkänsla

Nu är det snart Juni och jag skulle nog vilja påstå att det är lite sommar ute. Skulle plocka fram poolen till barnen idag men hittade inte pumpen så de fick nöja sig med badbalja och vattenspridare, men det gick som ni ser alldeles utmärkt det med:).

Dansuppvisning och picknick i Bokhultet

När Tuva var lite yngre anmälde vi henne till Knatteskutt med dansinriktning, hon har ju alltid älskat att dansa så vi tyckte det kunde bli roligt. Det visade sig ganska snart att Tuva inte var riktigt mogen för en så styrd gruppaktivitet eftersom hon tyckte det var roligare att hitta på egna lekar. I år anmälde vi henne till en dansgrupp på Medborgarskolan Kulturama Preparandum, hennes kompis Maya var redan med i den gruppen så vi tänkte att det skulle passa bra. Lite orolig var jag allt men det har gått jättebra (med några få undantag). Igår var det dags för avslutning vilket innebar stor dansshow på konserthuset där alla skolans dansgrupper deltog.

Det blev en väldigt lång dag eftersom det började ganska tidigt på förmiddagen med genrep och själva showen sen var på eftermiddagen (åkte hemifrån vid nio och var hemma kl. kvart i sex). Runt lunch var vi lediga ett par timmar och hade egentligen kunnat åka hem, tyckte dock det var mysigare att fortsätta umgås på tu man hand så vi köpte mat och fika och slog oss ner i Bokhultet för en picknick. Funderade lite på vad som var mest lämpligt för Tuva så hon skulle orka hela dagen och kom fram till att Bokhultet passade bra. En lekplats hade nog blivit alldeles för mycket stimuli, då hade hon nog kraschat lagom till uppvisningen sen. Det är ju så toppen att man kan köpa sallad på lösvikt lite överallt, Tuva fick själv plocka ihop vad hon tyckte såg gott ut, tur att hon faktiskt gillar rätt så mycket grönsaker och det fanns t.o.m. små korvbitar vilket jag aldrig sett i en sån salladsbar innan. Nu för tiden kan man tydligen också köpa småkakor på lösvikt på Maxi, så Tuva fick välja ut några kakor till efterrätt.

Efter att ha fikat, skrämt fåglar och petat en stund med en pinne i vattnet (fiskat;) var det dags att åka tillbaka till konserthuset, fick dock ta en liten omväg förbi jobbet eftersom Tuva lyckats skrapa knäet och behövde plåster för att kunna fungera ordentligt. När Tuva och hennes grupp hade värmt upp var det dags att lämna henne för att kunna ta min plats i publiken. Oroade mig så mycket över allt som kunde gå fel att jag nästan fick magsår på kuppen, hade otroligt svårt att bara slappna av för det kändes lite fel att bara lämna en femåring i ett rum fullt med folk där jag egentligen inte hade så bra koll på vem som passade henne eller vad de skulle göra om hon t.ex. blev ledsen och ville att jag skulle komma till henne efter att showen börjat. Dock visade det sig att min oro var rätt så obefogade för hon dök glatt upp till sitt nummer precis som hon skulle. De hade gjort så att hennes grupp fick sitta på scenen medan tre andra grupper dansade, det var den delen som gjorde mig mest nervös, att sitta stilla och vänta på sin tur har aldrig varit Tuvas grej. Även där var dock min oro obefogad, hon satt som ett ljus både på genrepet och sen på den riktiga uppvisningen. Tuvas grupp hade en dans där alla hade med sig varsin kudde, detta hade de ju övat på under många veckor innan och på genrepet dansade hon så fint med sin kudde. När det var dags för show så hade hon dock kommit på att hon skulle dansa med sitt gosedjur istället, så alla andra barn dansade med sina kuddar precis som de skulle, Tuva dansade med sitt gosedjur. Nä det är ju inget att hänga upp sig på, bara konstaterade att det är så typiskt Tuva att hitta på en sån grej, varför göra som alla andra liksom (eller som man blir tillsagd;). Jag hade satt mig ganska nära den delen av scenen där barnen satt i väntan på sin tur och Tuva hade sett att jag satt där så när det blev paus kom hon och ville sitta hos mig resten av tiden vilket jag bara tyckte var skönt (då visste jag ju vart jag hade henne). Det gjorde att hon missade applådtacket men det kändes inte som att det gjorde henne så mycket. Mot slutet satt hon nästan och sov i mitt knä så det märktes att det varit en lång dag. Jag är verkligen stolt över henne, hon var jätteduktig under hela dagen och det verkade som att hon tyckte det var kul att vara med. Är dock rätt så glad att det är över för den här gången, nästa gång är hon ännu lite äldre vilket underlättar för mina stackars nerver.

Lekterapins dag

Lekterapin är ju en otroligt viktig del av barnkliniken och vi har haft turen att få hälsa på där ett par gånger utan att behöva vara sjuka, bl.a. i samband med att jag försökte förbereda Tuva så bra som möjligt på att hon skulle få en vaccination (vilket ju sen gick ur bra som helst) och när Tuva och Moa var fotomodeller för bilder till klinikens hemsida. Den här gången var det lekterapins dag, då kom både brandmän, poliser och ambulanspersonal på besök och umgicks med barnen, sedan fick alla gå ner på parkeringen och titta på bilarna. Jag jobbade den dagen men kunde sluta i lagom tid för att hämta upp Tuva och Moa så att de också fick titta lite på de olika bilarna. Bäst för dagen var brandbilen och Tuva fick testa släcka bränder med brandsprutan. Moa såg ut som en liten brandflicka i sitt röd/gula regnställ (för typiskt nog så spöregnade det) och när vi skulle åka hem tyckte hon att hon skulle få åka brandbil istället för den gamla tråkiga forden=).